Vänsterpartiet är idag utsatt för mycken kritik. Alla partier bör förstås kritiseras - men kritiken mot just V har för länge sedan passerat alla rimliga krav på saklighet.'
Den aktuella kritiken kommer från två helt motsatta håll. Men det gemensamma för dessa är att de kritiserar V för deras politik gentemot Palestina, Israel och Gaza.
Men där upphör likheterna.
Kritiken från höger hävdar att V är ett antisemitiskt parti, eller hyllar Hamas. Eller någon kombination av detta.
Så vitt jag fattar motiveras detta med att V inte genast utesluter alla som hårt (enligt kritikerna tydligen alltför hårt) fördömer Israels övergrepp mot palestinier i allmänhet och dess folkmordsliknande politik i Gaza i synnerhet.
Det är ju rent nonsens. Den enda vänsterpartist som jag känner till som verkar ha haft antisemitiska åsikter uteslöts för länge sedan. Med all rätt.
En annan vänsterpartist - som inte var antisemit men som okritiskt stödde PFLP (som deltog i oktoberattacken 2023) uteslöts också.
Förutom den första personen har jag inte sett något belägg för att någon vänsterpartist är antisemit. Det gäller även den riksdagsledamot som omdömeslöst nog delade en bild, som hon inte verkade fatta hade en antisemitisk bildtext. Hon fördömde hårt bildtexten, när hon till sist insåg dess karaktär. Hon uteslöts från riksdagsgruppen, men inte från partiet.
Den andra kritiken kommer från, ska man kanske säga, vänster. I den är bilden av V den rakt motsatta. V beskrivs som ett parti som inte tål alltför hårda fördömanden av Israels terror.
Och som utesluter alla som kommer med sådana fördömanden.
Jag har till och med hört insinuationer att Vänsterpartiet skulle vara ett "sionistiskt" parti.
Så vitt jag fattar har två personer uteslutits ur partiet, och en från riksdagsgruppen. Det är förstås möjligt att det funnits något till exempel som jag missat.
Det hindrar inte Kajsa Ekis Ekman - som jag annars i hög grad respekterar! -att skriva att V "uteslutit medlemmar med en fart som skulle göra Stalin grön av avund". Detta är sannerligen att ha sinne för proportioner. Eller rättare sagt inte ha det.
Stalin och hans regim inte endast uteslöt över 800.000 partimedlemmar i SUKP under slutet av 30-talet - de allra flesta av dessa blev också dödade, eller skickade till arbetsläger. Och även de som kom till arbetsläger fick ju ofta också en ganska så begränsad återstående livslängd. För att nu uttrycka det lite försiktigt.
Att då formulera sig som om uteslutningen av två, eller tre, partimedlemmar skulle överskugga Stalins massutrensningar (och massmord) är ju bisarrt. Ja, Ekman menar förstås inte detta bokstavligt, men även retorik borde väl ha sina begränsningar.
Slutligen. Lyssna gärna på detta utdrag från ett riksdagstal av Nooshi Dadgostar.
Det är vare sig antisemitiskt eller sionistiskt. Det är däremot mycket bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar