Jag har sovit ungefär tolv timmar, trots (eller p.g.a.?) den monstruösa apparaten jag har på ena benet:
Det visade sig också att min pessimistiska oro för att det inte skulle gå att sätta på skor och byxor var ogrundad. Det är krångligt, men det går. Så hjälplös som det verkade igår är jag inte.
Nu ska jag ner till Hovsjö centrum (jag får gå ute med apparaten, om jag går försiktigt) och handla mat och medicin.
Hur jag än vrider och vänder på det förstår jag inte vad som hände igår. Även om nu skosnörena hade fastnat förklarar det inte den enorma kraften i hur jag slungades mot marken. Det kändes inte som att falla, utan nästan som att kastas. Jag har trasslat in mig i skosnören förut, även i rulltrappor, men något sådant har aldrig hänt förut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
John MacArthur är inte längre ibland oss
Det finns sympatiska kristna. Det finns också osympatiska kristna. Och sedan finns det otäcka kristna. En av de sistnämnda har nyligen avli...
-
En av de kontaktberättelser som nämndes i Max B Millers bok "Flygande tefat - fantasi eller verklighet?" (som jag skrev om för t...
-
Idag den 27 juni - fast 1979. Jag skulle flytta från min lägenhet på Kvarnhagsgatan 136. Jag hade tidigare fått lägenheten besiktigad, o...
-
På "Ready to Harvest", en YouTubekanal som med mer än pedantisk noggrannhet letar reda på olika kristna grupper i framförallt USA...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar