Om jag kan kalla mig "gudinnetroende" när jag känner mig optimistisk (när jag inte känner mig det tror jag väl snarare på Murphys lag) beror det inte på att jag har läst gamla myter om "gudinnor" och kommit fram till att jag tror på dem i en bokstavlig mening ...
Det beror i korthet på att jag finner det kvinnliga vara en bättre metafor för det gudomliga än det manliga.
En uppfattning som verkar ha varit ganska vanlig i förhistorisk tid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
En av de kontaktberättelser som nämndes i Max B Millers bok "Flygande tefat - fantasi eller verklighet?" (som jag skrev om för t...
-
Idag den 27 juni - fast 1979. Jag skulle flytta från min lägenhet på Kvarnhagsgatan 136. Jag hade tidigare fått lägenheten besiktigad, o...
-
På "Ready to Harvest", en YouTubekanal som med mer än pedantisk noggrannhet letar reda på olika kristna grupper i framförallt USA...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar