På förstasidorna fortsätter kvällstidningarna idag att skrika (eller gråta) ut världskrigsrubriker om Michael Jacksons död. En och en halv vecka efter hans död. Så här har det varit dag efter dag efter att han dog. Varför?
Det här är den mest intensiva mediehysterin runt ett (naturligt) dödsfall jag sett i hela mitt liv.
Så här har det aldrig varit tidigare. Inte ens när John Lennon dog (trots att det dödsfallet inte var naturligt, utan ett mord). Inte när Elvis Presley dog. Inte heller när Jimi Hendrix dog. Inte när Marylin Monroe dog, eller Greta Garbo.
Winston Churchill ansågs heller inte värd en sådan mediebevakning vid sin död. Inte heller Brezjnev, Mao, eller Charles de Gaulle.
Nu är det tydligen meningen att vi ska sörja Michael Jackson mer än vi sörjt någon annan i världshistorien efter Jesus.
Är det någon som kan ge en bra förklaring varför?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Skogsrået är ett av de mest intressanta av folktrons väsen. Det är också det mest förtalade. Under det senaste århundradet har begreppet ”sk...
-
Idag för femtio år sedan, 2 september 1969, gick "Je t'aime... moi non plus" in på elfte plats på Kvällstoppen. Samtidigt hade...
-
Världen är, som bekant, ingen idyll. De mest otäcka saker förekommer, öppet såväl som dolt. Det är också sant att det finns en rad realistis...
1 kommentar:
Hej Erik!
Varför?
Ett svar kan vara att medierna upplever en större ekonomisk kris än när t ex John Lennon blev mördad.
På något vis är det som att den ekonomiska spekulationen denna gång är så monumental att en nyanserad analys av bakomliggande värderingar blir ett stort frågetecken.
Maria
Skicka en kommentar