Nykomling på tredje plats i Tio i Topp igår för femtio år sedan (23 december 1967) var BeeGees Spicks and Specks.
Dagen efter, idag för femtio år sedan, fick jag Beatles "Sgt. Peppers Lonely Hearts Club Band" i julklapp. Så nu kunde jag bland annat äntligen lyssna på* denna sång som det ju förekom så många spekulationer om.
----------------------------------
*Inte samma dag, skivan var i stereo och vi hade endast en mono-grammfon, så jag fick vänta tills vi kunde byta, den 27 december.
söndag 24 december 2017
fredag 22 december 2017
#MeToo och Fittjadomen
#MeToo är en upprorisk massrörelse.
Sådana är, nästan definitionsmässigt, vare sig städade eller respektabla. De är till och från bråkiga, aggressiva, djärva. Och kan förstås ibland också begå övertramp.
Det sista är egentligen inte att beklaga. En upprorisk massrörelse som aldrig begår övertramp är nästan en självmotsägelse.
Nu använder sig en uppsjö av moraliserande kritiker risken för övertramp, för att svärta ner #MeToo.
Det var helt förutsägbart.
#MeToo har någon gång även kallats för - en revolution. Och en sådan är ju, för att nu dra upp ett gammalt Mao-citat, ingalunda en städad tebjudning.
En uppsjö av kritiker letar nu efter fel hos #MeToo .Ett av dessa påstås vara att namn publiceras utan rättegångar och fällande domar. Det kan ju te sig olustigt, och i några enstaka fall kan nog även jag undra över om just det eller det namnet verkligen borde ha lämnats ut. Observera i enstaka fall. För det mesta tycker jag nog det är helt OK...
Nu säger de välartade kritikerna att - ni borde gå till domstol istället för att lägga ut namn någonstans på nätet. Vi lever ju ändå i en rättsstat. Vi vill inte ha några folkdomstolar.
Det finns en ung kvinna i Fittja som just följde detta råd. Hon gick den juridiska vägen och har alltså betett sig precis som de välartade tycker att man alltid bör göra.
Resultatet blev en obegriplig friande dom.
Hur obegriplig den är kan man kanske se om man i ETC läser detta och detta inlägg.
Se där en viktig lärdom. Vi lever alltså inte i ett samhälle där någon rättvisa är garanterad genom att endast gå den välartade juridiska vägen...
De herrar och damer som nu är så angelägna om att allt skall gå välartat till - och som unisont ropar - twittra inte några namn, bilda inga Facebook-grupper där fall tas upp, lämna inte ut något identifierbart. De skulle kunna tas på LITE större allvar om de på allvar arbetade på att vi får ett rättssväsende som ger de utsatta en chans till en verklig upprättelse.
De brukar de ofta inte alls göra. Och så länge de inte gör det får de nog finna sig i att namn publiceras, och att den inte alls alltid så välartade massrörelsen inte alltid snällt väntar på eventuella fällande domar.
#MeToo är alltså inte en välartad och anpassad rörelse. Med tanka på domen i Fittja ska vi nog vara väldigt tacksamma för det.
Sådana är, nästan definitionsmässigt, vare sig städade eller respektabla. De är till och från bråkiga, aggressiva, djärva. Och kan förstås ibland också begå övertramp.
Det sista är egentligen inte att beklaga. En upprorisk massrörelse som aldrig begår övertramp är nästan en självmotsägelse.
Nu använder sig en uppsjö av moraliserande kritiker risken för övertramp, för att svärta ner #MeToo.
Det var helt förutsägbart.
#MeToo har någon gång även kallats för - en revolution. Och en sådan är ju, för att nu dra upp ett gammalt Mao-citat, ingalunda en städad tebjudning.
En uppsjö av kritiker letar nu efter fel hos #MeToo .Ett av dessa påstås vara att namn publiceras utan rättegångar och fällande domar. Det kan ju te sig olustigt, och i några enstaka fall kan nog även jag undra över om just det eller det namnet verkligen borde ha lämnats ut. Observera i enstaka fall. För det mesta tycker jag nog det är helt OK...
Nu säger de välartade kritikerna att - ni borde gå till domstol istället för att lägga ut namn någonstans på nätet. Vi lever ju ändå i en rättsstat. Vi vill inte ha några folkdomstolar.
Det finns en ung kvinna i Fittja som just följde detta råd. Hon gick den juridiska vägen och har alltså betett sig precis som de välartade tycker att man alltid bör göra.
Resultatet blev en obegriplig friande dom.
Hur obegriplig den är kan man kanske se om man i ETC läser detta och detta inlägg.
Se där en viktig lärdom. Vi lever alltså inte i ett samhälle där någon rättvisa är garanterad genom att endast gå den välartade juridiska vägen...
De herrar och damer som nu är så angelägna om att allt skall gå välartat till - och som unisont ropar - twittra inte några namn, bilda inga Facebook-grupper där fall tas upp, lämna inte ut något identifierbart. De skulle kunna tas på LITE större allvar om de på allvar arbetade på att vi får ett rättssväsende som ger de utsatta en chans till en verklig upprättelse.
De brukar de ofta inte alls göra. Och så länge de inte gör det får de nog finna sig i att namn publiceras, och att den inte alls alltid så välartade massrörelsen inte alltid snällt väntar på eventuella fällande domar.
#MeToo är alltså inte en välartad och anpassad rörelse. Med tanka på domen i Fittja ska vi nog vara väldigt tacksamma för det.
torsdag 21 december 2017
Antikommunistisk vampyrfilm - eller?
I september 1979 såg jag en ganska udda vampyrfilm på den numera nedlagda biografen Draken vid Fridhemsplan. Den hette "Love at first bite" och handlade om hur greve Dracula flyttade från Transsylvanien till USA. Där blev han förälskad i en kvinna. Trots att en ättling till dr Van Helsing försökte stoppa det, blev kärleken ömsesidig Så i slutscenen flög greven och kvinnan iväg i luften - som fladdermöss.
Filmen som helhet kan ses här.
Så värst intressant kanske den inte är - men inledningen är lite fascinerande.
Den utspelar sig i just Transsylvanien. Greven och hans bisarre betjänt Renfield får besök av några representanter från regeringen. Och som bekant ligger ju Transsylvanien i Rumänien.
Och Rumänien 1979 var ju då "kommunistiskt" - om man nu kan använda den termen för Ceaucescus autokratiska regim....
Regeringsrepresentanterna förklarar bestämt att en enhällig centralkommitté beslutat att expropriera Draculas slott. Greven blir mycket upprörd. Han förklarar med emfas att hans ättlingar slagits hårt för slottet och ägorna. De hade till och med torterat och mördat oskyldiga bönder för att få besittning av landet. Det tycker han är ett starkt argument för att han ska få behålla det.
Regeringsrepresentanterna låter sig dock inte imponeras. De säger att Dracula har ett val. Antingen att fly landet eller dela en fängelsecell med sju dissidenter - och en toalett. Det sistnämnda är svårt att förstå för Renfield, som undrar vad en toalett är för något (vampyrer kanske inte behöver sådana).
När greven lämnar slottet omringas han av en upprörd lokalbefolkning. En man anklagar honom för att ha bitit hans mor. Greven frågar om hans namn. När han får veta det svarar han att anklagelsen var ofullständig. Han bet nämligen både mannens mor och hans mormor (alternativt farmor - han använder ordet "grandmother").
Nåväl, Dracula kommer sedan till det kapitalistiska USA - där det trots ättlingen till Van Helsing efter ett tag går honom mycket väl. Han biter i alla fall den kvinna han älskar och hon blir en vampyr. Sedan lever de, kan man kanske anta, lyckliga som vampyrer i all evighet.
Frågan är nu om det är en antikommunistisk film - eller en antikapitalistisk. ;-) Från vampyrens utgångspunkt är den väl antikommunistisk. Han får fly det tråkiga Rumänien. Han säger också innan han lämnar att nu kommer Transsylvanien att bli lika tråkigt som Bukarest en måndagskväll
Men sensmoralen är ju annars lite intressant. USA är ett potentiellt drömland för en blodsugare. Där är motståndet mycket lättare att överkomma än i det tråkiga Rumänien - och han kan till sist förvandla den kvinna han vill ha till en fladdermus....
Fascinerande var ordet.
Filmen som helhet kan ses här.
Så värst intressant kanske den inte är - men inledningen är lite fascinerande.
Den utspelar sig i just Transsylvanien. Greven och hans bisarre betjänt Renfield får besök av några representanter från regeringen. Och som bekant ligger ju Transsylvanien i Rumänien.
Och Rumänien 1979 var ju då "kommunistiskt" - om man nu kan använda den termen för Ceaucescus autokratiska regim....
Regeringsrepresentanterna förklarar bestämt att en enhällig centralkommitté beslutat att expropriera Draculas slott. Greven blir mycket upprörd. Han förklarar med emfas att hans ättlingar slagits hårt för slottet och ägorna. De hade till och med torterat och mördat oskyldiga bönder för att få besittning av landet. Det tycker han är ett starkt argument för att han ska få behålla det.
Regeringsrepresentanterna låter sig dock inte imponeras. De säger att Dracula har ett val. Antingen att fly landet eller dela en fängelsecell med sju dissidenter - och en toalett. Det sistnämnda är svårt att förstå för Renfield, som undrar vad en toalett är för något (vampyrer kanske inte behöver sådana).
När greven lämnar slottet omringas han av en upprörd lokalbefolkning. En man anklagar honom för att ha bitit hans mor. Greven frågar om hans namn. När han får veta det svarar han att anklagelsen var ofullständig. Han bet nämligen både mannens mor och hans mormor (alternativt farmor - han använder ordet "grandmother").
Nåväl, Dracula kommer sedan till det kapitalistiska USA - där det trots ättlingen till Van Helsing efter ett tag går honom mycket väl. Han biter i alla fall den kvinna han älskar och hon blir en vampyr. Sedan lever de, kan man kanske anta, lyckliga som vampyrer i all evighet.
Frågan är nu om det är en antikommunistisk film - eller en antikapitalistisk. ;-) Från vampyrens utgångspunkt är den väl antikommunistisk. Han får fly det tråkiga Rumänien. Han säger också innan han lämnar att nu kommer Transsylvanien att bli lika tråkigt som Bukarest en måndagskväll
Men sensmoralen är ju annars lite intressant. USA är ett potentiellt drömland för en blodsugare. Där är motståndet mycket lättare att överkomma än i det tråkiga Rumänien - och han kan till sist förvandla den kvinna han vill ha till en fladdermus....
Fascinerande var ordet.
tisdag 19 december 2017
Lyckliga Gatan
Idag för exakt femtio år sedan (19 december 1967) gick denna sång av Anna-Lena Löfgren upp som nykomling på elfte prats på Kvällstoppen. Den kom sedan att dröja sig kvar länge - både på Kvälls- och Svensktoppen.
Det känns som igår. Jag gillade både sången och Anna-Lena Löfgren.
Tiden går snabbt...
Det känns som igår. Jag gillade både sången och Anna-Lena Löfgren.
Tiden går snabbt...
måndag 18 december 2017
Susanna Popova: Psykiatrin behöver psykodynamisk terapi
Det är sällan jag håller med Svenska Dagbladets ledare, och jag har nog aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle hålla med en ledare signerad Susanna Popova. Men det gör jag faktiskt idag.
I dagens SvD handlar huvudledaren om dagens psykiatri. Där behandlas Socialstyrelsens senaste riktlinjer för vård vid ångest och depression. Susanna Popova är kritisk. Hon skriver bland annat så här.
”Så vilka behandlingar föreslår Socialstyrelsen för personer med depression och ångestsyndrom? Det är genomgående läkemedel eller ECT, det som förr kallades elchocksbehandling. Den tredje av de behandlingar som oftast föreslås i riktlinjerna är KBT, kognitiv beteendeterapi. Där används tekniker som att utsätta sig för det som väcker ångest för att minska obehaget på sikt, förändring av tankemönster och att lära sig mer om sina symtom.
Men det är djupare psykodynamiska kunskaper som behövs för en adekvat bedömning av människors psykiatriska vårdbehov. Så hur kommer det sig att dessa psykoterapeututbildades kunskaper i så låg utsträckning efterfrågas för behandling? Psykodynamisk terapi (PDT) och andra psykoterapier är helt nedprioriterad i och med de nya nationella riktlinjerna.
Det har sedan årtionden förts en kamp mellan de psykiatriskt inriktade, där läkare förespråkat läkemedel, ECT och sedermera KBT, och de psykoterapeuter, som utbildats bland annat i en psykodynamisk skola, och som har förespråkat en syn där människans psykologiska existens ges en mer komplex beskrivning.
Ledningen för arbetet med riktlinjerna har varit dominerad av personer med kunskap om KBT och läkemedelsbehandling. Vid omröstningar har det inte gått att få prioritet för annat än dessa insatser”.
Detta är en utveckling som Popova uppenbarligen djupt beklagar. Som sagt, för en gångs skull kan jag bara hålla med henne...
I dagens SvD handlar huvudledaren om dagens psykiatri. Där behandlas Socialstyrelsens senaste riktlinjer för vård vid ångest och depression. Susanna Popova är kritisk. Hon skriver bland annat så här.
”Så vilka behandlingar föreslår Socialstyrelsen för personer med depression och ångestsyndrom? Det är genomgående läkemedel eller ECT, det som förr kallades elchocksbehandling. Den tredje av de behandlingar som oftast föreslås i riktlinjerna är KBT, kognitiv beteendeterapi. Där används tekniker som att utsätta sig för det som väcker ångest för att minska obehaget på sikt, förändring av tankemönster och att lära sig mer om sina symtom.
Men det är djupare psykodynamiska kunskaper som behövs för en adekvat bedömning av människors psykiatriska vårdbehov. Så hur kommer det sig att dessa psykoterapeututbildades kunskaper i så låg utsträckning efterfrågas för behandling? Psykodynamisk terapi (PDT) och andra psykoterapier är helt nedprioriterad i och med de nya nationella riktlinjerna.
Det har sedan årtionden förts en kamp mellan de psykiatriskt inriktade, där läkare förespråkat läkemedel, ECT och sedermera KBT, och de psykoterapeuter, som utbildats bland annat i en psykodynamisk skola, och som har förespråkat en syn där människans psykologiska existens ges en mer komplex beskrivning.
Ledningen för arbetet med riktlinjerna har varit dominerad av personer med kunskap om KBT och läkemedelsbehandling. Vid omröstningar har det inte gått att få prioritet för annat än dessa insatser”.
Detta är en utveckling som Popova uppenbarligen djupt beklagar. Som sagt, för en gångs skull kan jag bara hålla med henne...
söndag 17 december 2017
Otäckare än Reinfeldt
Kristerssons framgångar skrämmer mig mer än Reinfeldts.
Jag tyckte en gång att Reinfeldts popularitet var otäck.
Jag var oroad över att så många gick på den vackra fernissan, talet om "arbetarparti", hur Reinfeldt lyckades "triangulera", (som det kallades) och tona ner Moderaternas image som "knökhöger".
Men att Kristersson nu har så stora framgångar är ännu otäckare. Han är ju öppen knökhöger, låtsas inte ens något annat. All "progressiv" fernissa är avskalad. Och jag trodde det skulle leda till att M skulle gå bakåt.
Men se, de gör de inte alls. De går framåt.
Att ett högerparti som är stolta över sitt unkna förflutna går framåt är ju på sätt och vis ännu otäckare än att ett som försöker dölja och tona ner det gör det...
Jag tyckte en gång att Reinfeldts popularitet var otäck.
Jag var oroad över att så många gick på den vackra fernissan, talet om "arbetarparti", hur Reinfeldt lyckades "triangulera", (som det kallades) och tona ner Moderaternas image som "knökhöger".
Men att Kristersson nu har så stora framgångar är ännu otäckare. Han är ju öppen knökhöger, låtsas inte ens något annat. All "progressiv" fernissa är avskalad. Och jag trodde det skulle leda till att M skulle gå bakåt.
Men se, de gör de inte alls. De går framåt.
Att ett högerparti som är stolta över sitt unkna förflutna går framåt är ju på sätt och vis ännu otäckare än att ett som försöker dölja och tona ner det gör det...
fredag 15 december 2017
Jesus Christ Superstar - ett uttryck för ett falskt medvetande?
LP:n Jesus Christ Superstar låg på Kvällstoppen ovanligt länge - från den 9 november 1971 till den 23 maj 1972. Det var anmärkningsvärt, i synnerhet som det som sagt var en LP och inte en singel. Som högst kom den dessutom ända till första plats.
Själv var jag under just denna period vare sig intresserad av popmusik eller religion. Var gäller det förstnämnda hade jag slutat att lyssna på poplistor våren 1971. Vad gäller det andra hade jag visserligen redan varit negativt inställd till religion under den tidiga tonåren, men ändå lite nyfiket intresserad.
Men från och med våren 1971, när jag fyllt 16, såg jag, som "nyomvänd" marxist, religionen mest som ett falskt medvetande som snarare borde bekämpas än analyseras. .
Men när det gällde just Jesus Christ Superstar hade min bror köpt den, och en dag satte jag mig faktiskt och lyssnade igenom hela LP:n från början till slut.
Jag blev motvilligt fascinerad. Jag tyckte den till stora delar var bra framförd, med medryckande melodier. Men jag var bekymrad över dess framgångar, eftersom jag då mycket bestämt ansåg att religion var opium för folket. Jag såg nog faktiskt "Jesusfolket" och detta plötsligt uppflammande intresse för kristendom och annan religion som klart oroande.
Som en religiös hysteri, och alltså ett falskt medvetande, som stod i motsättning till ett politiskt uppvaknande. Jag tyckte nästan att det var lite kusligt.
Så min fascination för LP:n var på sätt och vis skräckblandad.....
Hela skivan kan höras här
Själv var jag under just denna period vare sig intresserad av popmusik eller religion. Var gäller det förstnämnda hade jag slutat att lyssna på poplistor våren 1971. Vad gäller det andra hade jag visserligen redan varit negativt inställd till religion under den tidiga tonåren, men ändå lite nyfiket intresserad.
Men från och med våren 1971, när jag fyllt 16, såg jag, som "nyomvänd" marxist, religionen mest som ett falskt medvetande som snarare borde bekämpas än analyseras. .
Men när det gällde just Jesus Christ Superstar hade min bror köpt den, och en dag satte jag mig faktiskt och lyssnade igenom hela LP:n från början till slut.
Jag blev motvilligt fascinerad. Jag tyckte den till stora delar var bra framförd, med medryckande melodier. Men jag var bekymrad över dess framgångar, eftersom jag då mycket bestämt ansåg att religion var opium för folket. Jag såg nog faktiskt "Jesusfolket" och detta plötsligt uppflammande intresse för kristendom och annan religion som klart oroande.
Som en religiös hysteri, och alltså ett falskt medvetande, som stod i motsättning till ett politiskt uppvaknande. Jag tyckte nästan att det var lite kusligt.
Så min fascination för LP:n var på sätt och vis skräckblandad.....
Hela skivan kan höras här
måndag 11 december 2017
Revolution och kontrarevolution i Ryssland
Några korta kommentarer i anknytning till en artikel av Kajsa Ekis Ekman.
Nu har man under hela året i borgerlig media hört till leda om vilka förfärliga saker som hände efter den ryska revolutionen. Och då syftar man oftast inte på de otaliga offren för stalinismens konsolideringsfas 1929-39. Stalinismen var en politisk kontrarevolution som krossade jämlikhet och arbetardemokrati. Och i det närmaste likviderade hela bolsjevikpartiet.
Nej, de brukar syfta på åren omedelbart efter ryska revolutionen, där de övergrepp som onekligen skedde när en revolution tvingades försvara sig själv mot reaktionära arméer, förstoras och målas upp med de mest nattsvarta färger.
Oktoberrevolutionen inleddes med att bolsjevikerna i september 1917 fick majoritet i sovjeterna, som var demokratiska massorganisationer för framförallt arbetare och soldater. Dessa tog sedan över makten i november.
Den nya regeringen började genomföra ett program som innebar fred med Tyskland, jorden till bönderna, arbetarkontroll över (och efter mitten av 1918 nationalisering av) storindustrin, rättigheter för kvinnor och nationella minoriteter. Vetenskaplig och kulturell frihet. Och en radikal jämlikhetspolitik.
Revolutionens inledande fas var nästan helt oblodig, men efter att kontrarevolutionära delar av armén med utländskt stöd startade ett uppror inleddes ett blodigt inbördeskrig, med både "röd" och "vit" terror.
Men de herrar och damer som 100 år senare retroaktivt är så upprörda över revolutionen i allmänhet, och den röda terrorn i synnerhet. verkar helt likgiltiga över de offer som kapitalismens återupprättade krävde i Sovjet och Östeuropa..
I grunden var kapitalismens återupprättande den logiska slutpunkten på den kontrarevolution som inleddes av stalinisterna. Medan stalinisterna krossade jämlikheten, arbetardemokratin, inskränkte kvinnornas rättigheter och ströp den vetenskapliga och kulturella friheten, krossade Jeltsin o co planekonomin, som ändå innebar en nästan total frånvaro av arbetslöshet och inflation. Detta ledde förutsägbart nog till en skyhög arbetslöshet och en ofattbar rekordinflation. Vilket i sin tur ledde till att ojämlikheten ökade på ett dramatiskt sett. .
På så sätt slogs de sista landvinningarna från den ryska revolutionen sönder.... vilket förvisso också ledde till många dödsoffer.
Offren för kapitalismens återupprättande tas upp av Kajsa Ekis Ekman i en mycket bra ledare i ETC. Det är nog en av de bättre texter jag läst på länge.
Två citat från denna:
"Massvis av människor blev utblottade och hamnade på gatorna. Social trygghet fanns inte, de aktier i statliga företag som Boris Jeltsin delade ut köptes upp av kapitalister för en flaska vodka och arbetslösheten steg när industrierna bara lade ner. Då staten revs ner, oligarker lade beslag på tillgångarna och välfärden slaktades, steg dödligheten i före detta Sovjetunionen med 49 procent.
Detta innebär att 16 miljoner ryssar har dött i förtid sedan 1991. Medellivslängden för ryska män var 71,4 år 1990. Ett årtionde senare hade den sjunkit till 58 år. Att en rysk man bara lever tills han är 58 år innebär att de flesta ryssar aldrig hinner njuta av pensionen och att många ryska barn aldrig får träffa sin morfar eller farfar"...
"Till dessa ”nödvändiga offer” hör också de 80 personer som mördades varje dag bara i Moskva under 90-talet då maffior krigade om makten, vilket berättas i Claes Ericsons mycket informativa bok ”Oligarkerna”. Fortfarande är den ryska mordfrekvensen bland de högsta i världen. Mäns våld mot kvinnor har också ökat och varje år dödar ryska män 14 000 kvinnor. ”Våld i hemmet” är så normaliserat att det nyligen avkriminaliserades."
Ta gärna del av hela artikeln. Den kan läsas här.
New Tork Times löpsedel den 9 november 1917.
Nu har man under hela året i borgerlig media hört till leda om vilka förfärliga saker som hände efter den ryska revolutionen. Och då syftar man oftast inte på de otaliga offren för stalinismens konsolideringsfas 1929-39. Stalinismen var en politisk kontrarevolution som krossade jämlikhet och arbetardemokrati. Och i det närmaste likviderade hela bolsjevikpartiet.
Nej, de brukar syfta på åren omedelbart efter ryska revolutionen, där de övergrepp som onekligen skedde när en revolution tvingades försvara sig själv mot reaktionära arméer, förstoras och målas upp med de mest nattsvarta färger.
Oktoberrevolutionen inleddes med att bolsjevikerna i september 1917 fick majoritet i sovjeterna, som var demokratiska massorganisationer för framförallt arbetare och soldater. Dessa tog sedan över makten i november.
Den nya regeringen började genomföra ett program som innebar fred med Tyskland, jorden till bönderna, arbetarkontroll över (och efter mitten av 1918 nationalisering av) storindustrin, rättigheter för kvinnor och nationella minoriteter. Vetenskaplig och kulturell frihet. Och en radikal jämlikhetspolitik.
Revolutionens inledande fas var nästan helt oblodig, men efter att kontrarevolutionära delar av armén med utländskt stöd startade ett uppror inleddes ett blodigt inbördeskrig, med både "röd" och "vit" terror.
Men de herrar och damer som 100 år senare retroaktivt är så upprörda över revolutionen i allmänhet, och den röda terrorn i synnerhet. verkar helt likgiltiga över de offer som kapitalismens återupprättade krävde i Sovjet och Östeuropa..
I grunden var kapitalismens återupprättande den logiska slutpunkten på den kontrarevolution som inleddes av stalinisterna. Medan stalinisterna krossade jämlikheten, arbetardemokratin, inskränkte kvinnornas rättigheter och ströp den vetenskapliga och kulturella friheten, krossade Jeltsin o co planekonomin, som ändå innebar en nästan total frånvaro av arbetslöshet och inflation. Detta ledde förutsägbart nog till en skyhög arbetslöshet och en ofattbar rekordinflation. Vilket i sin tur ledde till att ojämlikheten ökade på ett dramatiskt sett. .
På så sätt slogs de sista landvinningarna från den ryska revolutionen sönder.... vilket förvisso också ledde till många dödsoffer.
Offren för kapitalismens återupprättande tas upp av Kajsa Ekis Ekman i en mycket bra ledare i ETC. Det är nog en av de bättre texter jag läst på länge.
Två citat från denna:
"Massvis av människor blev utblottade och hamnade på gatorna. Social trygghet fanns inte, de aktier i statliga företag som Boris Jeltsin delade ut köptes upp av kapitalister för en flaska vodka och arbetslösheten steg när industrierna bara lade ner. Då staten revs ner, oligarker lade beslag på tillgångarna och välfärden slaktades, steg dödligheten i före detta Sovjetunionen med 49 procent.
Detta innebär att 16 miljoner ryssar har dött i förtid sedan 1991. Medellivslängden för ryska män var 71,4 år 1990. Ett årtionde senare hade den sjunkit till 58 år. Att en rysk man bara lever tills han är 58 år innebär att de flesta ryssar aldrig hinner njuta av pensionen och att många ryska barn aldrig får träffa sin morfar eller farfar"...
"Till dessa ”nödvändiga offer” hör också de 80 personer som mördades varje dag bara i Moskva under 90-talet då maffior krigade om makten, vilket berättas i Claes Ericsons mycket informativa bok ”Oligarkerna”. Fortfarande är den ryska mordfrekvensen bland de högsta i världen. Mäns våld mot kvinnor har också ökat och varje år dödar ryska män 14 000 kvinnor. ”Våld i hemmet” är så normaliserat att det nyligen avkriminaliserades."
Ta gärna del av hela artikeln. Den kan läsas här.
New Tork Times löpsedel den 9 november 1917.
söndag 10 december 2017
"Hennes forskning hånades – #metoo kan ge upprättelse"
Sympatisk artikel i SvD om Eva Lundgren - läs här
fredag 8 december 2017
"Hedersdebatten döljer infekterad positionsstrid"
I pressen har det stått en hel del om att Amineh Kakabaveh inte fick vara med på Vänsterpartiets riksdagslista.
Man kan förstås tycka att det borde var en intern fråga för Vänsterpartiet. Men nu har allehanda media, inlusiva SvD och extremhögersajter, tuggat fradga och framfört det som ett slags "bevis" för att V inte vill kåmpa mot hedersförtryck...
En mer balanserad syn på frågan kan man ta del av i denna debattartikel i Internationalen.
Läs den gärna.
Man kan förstås tycka att det borde var en intern fråga för Vänsterpartiet. Men nu har allehanda media, inlusiva SvD och extremhögersajter, tuggat fradga och framfört det som ett slags "bevis" för att V inte vill kåmpa mot hedersförtryck...
En mer balanserad syn på frågan kan man ta del av i denna debattartikel i Internationalen.
Läs den gärna.
Liveversion av "Ingen vill veta var du köpt din tröja"
Kan inte riktigt slita mig från Raymond&Maria. Hittade en (något förkortad) live-version av deras mest kända låt. Publiken verkar vara ganska så entusisatisk.
Det är nog lite speciellt att sitta i en sådan publik och få höra en suggestiv och karismatiskt effektfullt framförd sång, och ta del av budskapet att ingen kommer att sörja när du dör...
Det där med tröjan är ju också lite pikant. Den där älsklingströjan som man så gärna bär - tänk att inte en enda vill veta var man köpt den. Inte ens efter ens död. Rysliga tanke...
Och publiken applåderar, som sagt tydligen entusiastiskt. Jag skulle gärna varit där. Det skulle nog varit fascinerande.
Framförandet kan ses och höras här...
Det är nog lite speciellt att sitta i en sådan publik och få höra en suggestiv och karismatiskt effektfullt framförd sång, och ta del av budskapet att ingen kommer att sörja när du dör...
Det där med tröjan är ju också lite pikant. Den där älsklingströjan som man så gärna bär - tänk att inte en enda vill veta var man köpt den. Inte ens efter ens död. Rysliga tanke...
Och publiken applåderar, som sagt tydligen entusiastiskt. Jag skulle gärna varit där. Det skulle nog varit fascinerande.
Framförandet kan ses och höras här...
torsdag 7 december 2017
Raymond&Maria - och deras texter
En dag råkade jag höra Ingen vill veta var du köpt din tröja av Raymond&Maria. Jag blev djupt fascinerad av den. Och detta ledde till att jag blav fascinerad av Raymond&Maria som grupp. Deras texter är gåtfulla, beskriver ofta ett påfrestande vardagsliv på ett absurdistiskt sätt.
Rubriken på "Ingen vill veta..." var ju nästan genial. Men vad handlade texten om?
Man kan lätt tänka sig att huvudpersonen är ett mobboffer. Det är väl den naturligaste tolkningen. Men om man gör ett lite hisnande perspektivbyte kan man lika gärna se henne som en mobbare. Jag fick idén från en vän, som just uppfattade den på det sättet.
Först slog jag bakut. Men efter ett tag insåg jag jag att texten faktiskt möjliggör båda tolkningarna (om textens berättarjag och textens '"du" inte är samma person är den senare tolkningen rent formallogiskt nästan oundviklig) ...
Å andra sidan - vem vill göra en låt där huvudpersonen är en mobbare? Det vore lite orimligt, kan man tycka, men om man tar del av Raymond&Marias övriga produktion anar man att när det gäller dem är nog allt möjligt.
De leker hela tiden med absurditeter och halsbrytande vändningar. I många av deras låtar blandas neutrala beskrivningar av vardagsliv med en extrem vantrivsel och någon form av djup konflikt mellan berättarjag och omgivningen.
Ett exempel är "Nej" där huvudpersonen verkar fly från sin hemort. Den beskrivs i de mest mörka färger. I en rad bitande formuleringar beskrivs en absurd meningslöshet, kopplad till ett hopp - "det måste finnas mer, som dom andra inte ser".
Om man endast hör fragment från en annan låt, "Redan idag" skulle man kunna uppleva den som en progglåt från 70-talet riktad mot kommersialismen. Men det är den inte alls. . Vad den är, är å andra sidan inte så lätt att fatta. Den verkar beskriva en konflikt mellan huvudpersonen och en oklart definierad grupp av människor som verkar både jobbiga och töntiga. De beskrivs som outhärdliga, på ett faktiskt lite nedlåtande sätt. De pratar men berättarjaget vill inte lyssna. Huvudpersonen har levt på riktigt, och vad de andra än säger är det endast hon de måste följa...
Det konfliktiva draget finns inte i alla låtar. Men det som går igenom nästan överallt är kontrasten mellan vardagslivsdetaljer och halsbrytande formuleringar. Ett annat exempel på detta finns i Jag läste om någon som stal en bil.
Andra exempel på deras prodution kan höras här och här. .
Det intryck man kan få av de mer konfliktiva sångerna är motsägelsefullt. Ibland kan man tycka sig se en olycklig människa som så att säga slår nedifrån, ibland en lite hånfull attityd från någon som ser ner på andra. Därför är det nog inte alls omöjligt att se "Ingen vill veta"..på två helt motsatta sätt..
På något sätt uppfattar jag dessutom Raymond&Maria som ganska så karismatiska. De har förvisso en säregen utstrålning,
De har också en webbsida, men jag vet inte om de aktivt turnerar idag. Om de gör det och dyker upp på en plats nära mig skulle jag nog gärna gå och lyssna.
Rubriken på "Ingen vill veta..." var ju nästan genial. Men vad handlade texten om?
Man kan lätt tänka sig att huvudpersonen är ett mobboffer. Det är väl den naturligaste tolkningen. Men om man gör ett lite hisnande perspektivbyte kan man lika gärna se henne som en mobbare. Jag fick idén från en vän, som just uppfattade den på det sättet.
Först slog jag bakut. Men efter ett tag insåg jag jag att texten faktiskt möjliggör båda tolkningarna (om textens berättarjag och textens '"du" inte är samma person är den senare tolkningen rent formallogiskt nästan oundviklig) ...
Å andra sidan - vem vill göra en låt där huvudpersonen är en mobbare? Det vore lite orimligt, kan man tycka, men om man tar del av Raymond&Marias övriga produktion anar man att när det gäller dem är nog allt möjligt.
De leker hela tiden med absurditeter och halsbrytande vändningar. I många av deras låtar blandas neutrala beskrivningar av vardagsliv med en extrem vantrivsel och någon form av djup konflikt mellan berättarjag och omgivningen.
Ett exempel är "Nej" där huvudpersonen verkar fly från sin hemort. Den beskrivs i de mest mörka färger. I en rad bitande formuleringar beskrivs en absurd meningslöshet, kopplad till ett hopp - "det måste finnas mer, som dom andra inte ser".
Om man endast hör fragment från en annan låt, "Redan idag" skulle man kunna uppleva den som en progglåt från 70-talet riktad mot kommersialismen. Men det är den inte alls. . Vad den är, är å andra sidan inte så lätt att fatta. Den verkar beskriva en konflikt mellan huvudpersonen och en oklart definierad grupp av människor som verkar både jobbiga och töntiga. De beskrivs som outhärdliga, på ett faktiskt lite nedlåtande sätt. De pratar men berättarjaget vill inte lyssna. Huvudpersonen har levt på riktigt, och vad de andra än säger är det endast hon de måste följa...
Det konfliktiva draget finns inte i alla låtar. Men det som går igenom nästan överallt är kontrasten mellan vardagslivsdetaljer och halsbrytande formuleringar. Ett annat exempel på detta finns i Jag läste om någon som stal en bil.
Andra exempel på deras prodution kan höras här och här. .
Det intryck man kan få av de mer konfliktiva sångerna är motsägelsefullt. Ibland kan man tycka sig se en olycklig människa som så att säga slår nedifrån, ibland en lite hånfull attityd från någon som ser ner på andra. Därför är det nog inte alls omöjligt att se "Ingen vill veta"..på två helt motsatta sätt..
På något sätt uppfattar jag dessutom Raymond&Maria som ganska så karismatiska. De har förvisso en säregen utstrålning,
De har också en webbsida, men jag vet inte om de aktivt turnerar idag. Om de gör det och dyker upp på en plats nära mig skulle jag nog gärna gå och lyssna.
söndag 3 december 2017
"Varför organiserar inte Sverigedemokraterna resor ut i världen?"
En nonsenstext om en nonsensmening
En sak som ofta händer när jag är trött och ligger på gränsen mellan sömn och vaka är att det plötsligt dyker upp nonsensmeningar i huvudet. En av dessa, från 1967, har jag skrivit om förut, bland annat här .
Det är faktisk endast en av två sådana meningar (sen andra var från 1974) som jag överhuvudtaget minns trots att det händer titt som tätt. För hur jag än anstränger mig faller texterna bort från medvetandet efter någon timme.
Men någon gång inatt låg jag vaken en liten stund och då dök det upp en mening som jag konstigt nog mindes när jag vaknade. .
"Varför organiserar inte Sverigedemokraterna resor ut i världen?"
Meningen ser ju konstig ut, liksom den från 1967 var. Då var meningen "Detta var LSD-propaganda från 1936. Men de var lite vänligare då". . Den har jag ju långt efteråt gjort ett djärvt försök att tolka men jag betvivlar att det ska lyckas från den inatt.
Men först lite om dessa meningar. De är alltid ( i alla fall ytligt sett) sakligt absurda, men grammatiskt korrekta. Ibland när jag försökt tolka dem omedelbart efter att de dyker upp verkar de vara någon form av hån riktat mot mig själv. Det stämmer bra in på den andra av två som jag mints efteråt - den från 1974. Då var meningen "Se där ligger han alldeles naken". Den dök upp i ett läge när kan jag låg på min säng med kläderna på och hade dåligt samvete för att jag var så slö så att jag INTE hade orkat klä av mig. Jag uppfattade meningen som en syrlig kommentar till detta.
Men kan den jag fick för några timmar sedan verkligen betyda något alls? Sverigedemokraterna är ett politiskt parti och inte en resebyrå och ingen förväntar sig väl att de ska organisera resor? Det är klart om de ändå gjorde några sådana är det kanske troligare att de skulle gå till Uppsala högar, någon senare kungagrav, eller Vasamuseet än "ut i världen". Nej, det låter nog inte heller troligt. SD arbetar hårt för att får bort stämpeln av arkaisk nationalism, så något sådant skulle de nog inte göra.
När jag vaknade på nytt försökte jag att fritt associera (en förträfflig metod som Sigmund Freud en gång utvecklade) till meningen, och då dök det plötsligt upp ett namn. Sven Hedin.
Ja, just det. Sven Hedin var nationalist, och han organiserade verkligen resor ut i världen, och han blev berömd för sina reseskildringar från Asien. Om han idag plötsligt återuppstod skulle han nog inte gilla någon av partierna, men om hade hade måst välja hade det nog blivit SD.
Att han organiserade resor i värden (inte charterresor precis, men expeditioner där han skulle vara Den Stora Upptäcktsresanden och bli berömd, medan de andra som gjorde det mesta av grovjobbet skulle glömmas för alltid!) är ju inte det enda som skiljer honom från SD. En annan sak var att han var bildad, vilket inte är SD:s mest kännetecknande drag, Ytterligare en annan var att han öppet hyllade Adolf Hitler. Hans nekrolog över denne i maj 1945 tillhör något av de mer makabra texterna i vår historia.
Men detta är ju inte ett försök till tolkning - endast lite spånande. Det är möjligt att Hedin verkligen ingick i de latenta tankar som skapade den konstiga meningen. Det är inte alls otroligt, men det kan ju också vara så att det är en association som skapades senare.
Nu slutar jag denna nonsenstext om en nonsensmening. Jag betvivlar att någon kan intressera sig för den, men jag fick ju i alla fall skriva av mig lite.
PS. Nu dök det upp en tanke - kanske syftade "resor" på krigiska äventyr som de hos vikingarna och Karl XII , och som besjungs i vår kära (obs ironi) nationalsång. I så fall fanns det kanske en elak syrlighet inbyggd i meningen - "om de nu är så förtjusta i svensk kultur, varför propagerar de då inte för att sprida den över världen. på det sätt som deras stora föregångare gjorde?" '
;-)
PPS. Nu kan ju de som har ett förfreudianskt synsätt tycka att jag bara sysslar med trams här. Sånt här kan väl inte ha någon betydelse, det är väl bara entydigt nonsens, skapad av en trött desorganiserad hjärna? Jag har förståelse och repekt för denna åsikt, men jag delar den inte.
En sak som ofta händer när jag är trött och ligger på gränsen mellan sömn och vaka är att det plötsligt dyker upp nonsensmeningar i huvudet. En av dessa, från 1967, har jag skrivit om förut, bland annat här .
Det är faktisk endast en av två sådana meningar (sen andra var från 1974) som jag överhuvudtaget minns trots att det händer titt som tätt. För hur jag än anstränger mig faller texterna bort från medvetandet efter någon timme.
Men någon gång inatt låg jag vaken en liten stund och då dök det upp en mening som jag konstigt nog mindes när jag vaknade. .
"Varför organiserar inte Sverigedemokraterna resor ut i världen?"
Meningen ser ju konstig ut, liksom den från 1967 var. Då var meningen "Detta var LSD-propaganda från 1936. Men de var lite vänligare då". . Den har jag ju långt efteråt gjort ett djärvt försök att tolka men jag betvivlar att det ska lyckas från den inatt.
Men först lite om dessa meningar. De är alltid ( i alla fall ytligt sett) sakligt absurda, men grammatiskt korrekta. Ibland när jag försökt tolka dem omedelbart efter att de dyker upp verkar de vara någon form av hån riktat mot mig själv. Det stämmer bra in på den andra av två som jag mints efteråt - den från 1974. Då var meningen "Se där ligger han alldeles naken". Den dök upp i ett läge när kan jag låg på min säng med kläderna på och hade dåligt samvete för att jag var så slö så att jag INTE hade orkat klä av mig. Jag uppfattade meningen som en syrlig kommentar till detta.
Men kan den jag fick för några timmar sedan verkligen betyda något alls? Sverigedemokraterna är ett politiskt parti och inte en resebyrå och ingen förväntar sig väl att de ska organisera resor? Det är klart om de ändå gjorde några sådana är det kanske troligare att de skulle gå till Uppsala högar, någon senare kungagrav, eller Vasamuseet än "ut i världen". Nej, det låter nog inte heller troligt. SD arbetar hårt för att får bort stämpeln av arkaisk nationalism, så något sådant skulle de nog inte göra.
När jag vaknade på nytt försökte jag att fritt associera (en förträfflig metod som Sigmund Freud en gång utvecklade) till meningen, och då dök det plötsligt upp ett namn. Sven Hedin.
Ja, just det. Sven Hedin var nationalist, och han organiserade verkligen resor ut i världen, och han blev berömd för sina reseskildringar från Asien. Om han idag plötsligt återuppstod skulle han nog inte gilla någon av partierna, men om hade hade måst välja hade det nog blivit SD.
Att han organiserade resor i värden (inte charterresor precis, men expeditioner där han skulle vara Den Stora Upptäcktsresanden och bli berömd, medan de andra som gjorde det mesta av grovjobbet skulle glömmas för alltid!) är ju inte det enda som skiljer honom från SD. En annan sak var att han var bildad, vilket inte är SD:s mest kännetecknande drag, Ytterligare en annan var att han öppet hyllade Adolf Hitler. Hans nekrolog över denne i maj 1945 tillhör något av de mer makabra texterna i vår historia.
Men detta är ju inte ett försök till tolkning - endast lite spånande. Det är möjligt att Hedin verkligen ingick i de latenta tankar som skapade den konstiga meningen. Det är inte alls otroligt, men det kan ju också vara så att det är en association som skapades senare.
Nu slutar jag denna nonsenstext om en nonsensmening. Jag betvivlar att någon kan intressera sig för den, men jag fick ju i alla fall skriva av mig lite.
PS. Nu dök det upp en tanke - kanske syftade "resor" på krigiska äventyr som de hos vikingarna och Karl XII , och som besjungs i vår kära (obs ironi) nationalsång. I så fall fanns det kanske en elak syrlighet inbyggd i meningen - "om de nu är så förtjusta i svensk kultur, varför propagerar de då inte för att sprida den över världen. på det sätt som deras stora föregångare gjorde?" '
;-)
PPS. Nu kan ju de som har ett förfreudianskt synsätt tycka att jag bara sysslar med trams här. Sånt här kan väl inte ha någon betydelse, det är väl bara entydigt nonsens, skapad av en trött desorganiserad hjärna? Jag har förståelse och repekt för denna åsikt, men jag delar den inte.
lördag 2 december 2017
Daydream Believer...
Om jag inte minns alldeles fel fanns det en gång här en ganska så flitig kommentator som upprepade gånger förklarade att en av hans favoritlåtar var Daydream Believer med Monkees. Sedan dess har mycket vatten flutit under broarna och personen ifråga skriver så vitt jag kan se numera kommentarer på helt andra ställen - med de mest gallsprängda utfall mot både mig och denna blogg...
Men varför i allsina dar tar jag upp detta just nu? Jo, för exakt femtio år sedan idag gick just denna låt upp som nykomling på sjunde plats på Tio i Topp. Det är nu inte min ABSOLUTA favorit bland Monkeeslåtar men tillhör ändå en av de som jag gära lyssnar på då och då.
Här kan den höras med text, och här i den officiella musikvideon..
Men varför i allsina dar tar jag upp detta just nu? Jo, för exakt femtio år sedan idag gick just denna låt upp som nykomling på sjunde plats på Tio i Topp. Det är nu inte min ABSOLUTA favorit bland Monkeeslåtar men tillhör ändå en av de som jag gära lyssnar på då och då.
Här kan den höras med text, och här i den officiella musikvideon..
fredag 1 december 2017
Den 1 december 1917
Att läsa Svenska Dagbladet är i dessa dagar något som är en källa till förundran. Jag menar förstås SvD för hundra år sedan.
Vi får ett perspektiv på utvecklingen i Ryssland som är helt oväntat. I alla fall för mig.
Vi skriver idag den 1 december 1917. Vid detta datum är nog Ryssland det land som får den mest positiva uppmärksamheten i SvD. Anledningen är att Lenins regering har kommit överens med Tyskland och dess allierade om eldupphör och just inlett fredsförhandlingar med dessa.
SvD är tyskvänlig och ser här en chans att Tyskland och Österrike-Ungern kan få ett för dem gynnsamt slut på kriget.
Denna dag innehåller SvD ett officiellt uttalande från det tyskallierade Österrike-Ungern som närmast hyllar den nya ryska regeringen för att den gjort upp räkningen med de förbrytare som startade kriget. Man säger att Ryssland som var de som först provocerade fram världskriget nu är de första som vill dra sig ur.
I flera kommentarer i tidningen andas oro för att bolsjevikerna ska störtas så att fredsprojekten går om intet.
Man beskriver också med ogillande att ententemakterna hotar med repressalier mot Ryssland för att dessa drar sig ur kriget
Bolsjevikfaran är ännu avlägsen. Det viktigaste är än så länge att säkerställa en fred som är gynnsam för monarkierna i Tyskland och Österrike-Ungern
Att denna inställning så dominerar högerns främsta organ i Sverige vid den tiden får man inte läsa i några historieböcker
Vi får ett perspektiv på utvecklingen i Ryssland som är helt oväntat. I alla fall för mig.
Vi skriver idag den 1 december 1917. Vid detta datum är nog Ryssland det land som får den mest positiva uppmärksamheten i SvD. Anledningen är att Lenins regering har kommit överens med Tyskland och dess allierade om eldupphör och just inlett fredsförhandlingar med dessa.
SvD är tyskvänlig och ser här en chans att Tyskland och Österrike-Ungern kan få ett för dem gynnsamt slut på kriget.
Denna dag innehåller SvD ett officiellt uttalande från det tyskallierade Österrike-Ungern som närmast hyllar den nya ryska regeringen för att den gjort upp räkningen med de förbrytare som startade kriget. Man säger att Ryssland som var de som först provocerade fram världskriget nu är de första som vill dra sig ur.
I flera kommentarer i tidningen andas oro för att bolsjevikerna ska störtas så att fredsprojekten går om intet.
Man beskriver också med ogillande att ententemakterna hotar med repressalier mot Ryssland för att dessa drar sig ur kriget
Bolsjevikfaran är ännu avlägsen. Det viktigaste är än så länge att säkerställa en fred som är gynnsam för monarkierna i Tyskland och Österrike-Ungern
Att denna inställning så dominerar högerns främsta organ i Sverige vid den tiden får man inte läsa i några historieböcker
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)